Dag 7 - Mycket tunnelbana

Mycket riktigt. Det blev lite mer Stockholm i dag. Det var nämligen första gången under veckan som jag lämnade redaktionen för en stund. På mitt bord låg nämligen uppdraget att göra en längre intervju med skridskolandslagets tränare Andreas Larsson. Sverige gör ju en storsatsning på lagtempot under OS i Vancouver nu med Röjler, Eriksson och Friberg. Så jag jag åkte in med tunnelbanan till Stureplan och närmare bestämt Sturegallerian för att få en timme med Andreas. Möts av väldigt stor generositet då jag blir bjuden på kaffet under intervjun. Då betalar jag mer än gärna tillbaka med lite publicitet för svensk skridsko. Mästerverket till artikel publiceras lite närmare OS är det tänkt.

Hejja Sverige! För det här är en stor medaljchans!

När man kommer tillbaka till redaktionen bjuds det på Stockholms största chokladmuffins tillika kaloribomben 2000.

Satt sen och plockade ut de bästa citaten på en halvtimmes insamlat diktafonmaterial. Man kan hävda att det är något av ett journalistiskt kardinalfel att ha så jävla mycket inspelat material då man gör sig själv en fruktansvärd otjänst genom att ha vinklat det för dåligt och sedan tvingas välja och vraka. Kill your darlings och så vidare.

Jag åt en findus black & white till lunch. Inte jättegott, men bra mycket billigare än Åhléns buffé. Dessutom slapp man vinterkylan, då man kunde äta i lunchrummet på Eurosport.

Redaktionsarbetet flöt på bra och det varvades med snack om erfarenheter med kommentatorer. Det är roligt att vi är så lika och drivs av samma saker. Att få kickar av att göra research fem timmar inför en match är något jag delar.

Så. Det där var oerhört informativt. Nu vill vi ha analyserna, säger ni. Och det ska ni få.

När man hör så mycket Stockholmska dialekter, blir det väldigt tydligt när någon slänger sig med en annan dialekt. Roligt då att man känner en sådan oerhörd samhörighet med en gubbe som samspråkar med nån hemifrån per telefon på, tro det eller ej, västgötska. På det där goa sättet. Så det värmer i hjärtat. Nästan så man kände sig hemma för en sekund.

"Döe, jag ää på sturegallerrian av alla ställen på jorden. Men ja kömmer hem imörn." Precis. Det var inte enbart med hjälp av dialekten som han skyltade med avståndstagandet.

Senare på kvällen blev det mer tunnelbana. Men då i riktning mot Skarpnäck för att hoppa av vid Medborgarplatsen på söder och möta upp med kursare. Ett kärt återseende minst sagt. Känns dessutom gött att fylla lite mer av stockholmskvoten. Vad väntar härnäst? En vinterpromenad på gärdet? Ja, varför inte.

Kan man få träningsvärk av att spela bowling? Svaret på frågan är tveklöst; ja. Man får anta att det hela hänger ihop med det ihärdiga stillasittandet på redaktionen. Så fort det vankas rörliga övningar vet liksom inte kroppen hur den ska reagera.

Förresten, hur fan kan en kinarestaurang gå under namnet "Aberdeen"? Finns det någon koppling som jag har missat? Den ligger i alla fall alldeles utanför Sturegallerian.

Känns lite tråkigt att Luman inte kommit till användning i dag. Men det har helt enkelt varit för mycket av annat.

I morgon är det helg och ledigt tänker ni.

Men det är fel.

Jag är åter på redaktionen klockan 11.