Dag 43 - Den allsvenska upptaktsträffen i Örebro

Ny vecka och en ny resa.

Haha, det där lät smått poetiskt.

Men nu skulle vi ju faktiskt ut och resa igen. Det var jag och Jönsson som skulle ta en hyrbil och köra 20 mil sydväst mot Örebro. Den allsvenska upptaktsträffen skulle gå av stapeln den 8:e mars och detta i Conventum, i Örebro. (Här var för övrigt melodifestivalen i helgen)

Det hela kunde ha börjat bättre. Men det känns på något sätt lite symptomatiskt när Jönsson är inblandad i planerandet. (Inget ont om Jönsson han är en go gubbe) Det blev strul med hyrbilen. (Vi körde inte ner i diket den här gången) Men alla trodde vi att bilen skulle finnas i Solna. Så när Jönsson på morgonen beger sig till Statoil i Solna, får han sedermera leka detektiv och ringa runt innan han får reda på att bilen är bokad i Rissne. Detta gör att vi lämnar Stockholm 9.30. Detta är 1,5 timme för sent. Så vi missade då tränarpresentationen, vilket var tråkigt, men inte nödvändigt. (Detta såg vi på SvtPlay i efterhand) Vi fick ju våra sju tränarintervjuer efteråt vid workshopen efter lunchen vi tretiden. Conventum är ett fint ställe, andas modernt, men vad som dock var allt annat än modernt och roligt var att arrangören tyckt att "Hjalmar", dvs. Peter Flack-buskis, skulle va den bästa lunch-underhållningen att bjuda på.

Det var miserabelt. Representanter från Fotboll och media kunde inte annat än att svara med ett gäng snedvridna leenden. Sådär påklistrat och jobbigt ni vet.

Det enda roliga var en pik till Haginge. Men i övrigt var det inte mycket till substans att skratta åt.

Lunchen var annars mycket bra. Den var tvådelad, med en lax till förrätt och ett bra kött med potatisgratäng och rödvinsky till. Vi åt på Club 700. Ett kärt återseende för min egen del. Var där 2003 när Millencolin spelade på sitt tio-års jubileum.

Det var trevligt att träffa övriga i media. Tv4, Canal Plus, Aftonbladet, Expressen, SVT och ett gäng andra.

Olof Lundh är verkligen lång.

Det var också trevligt att prata lite med folket från Borås. Elfsborg, men också BT:s Johan Rydén förstås. Vi hade utläggningar om konstgräs, tidig säsong, dåliga mattor, mentometerknappar, eurosport, tv-jobb, Pålsson. Något sådant i korta drag.

Mentometerknappar? Just, det. Vi fick sådana så vi kunde rösta vilka lag som skulle vinna allsvenskan och vilka som skulle åka ut, och bedömningsfrågor och spelarfrågor och, ja heh, en mängd saker för att inte vissa gamla rävar skulle somna.

Själv kunde jag mig med enkelhet hålla mig vaken enbart genom att höra Leifbys smattrande tangentbord då han körde live-uppdatering på bladets webb.

Nanne Bergstrand var helt klart den tränare som imponerade mest. Förklarade målsättningen i nya fräsch tag, nya grepp. Han skippade det tråkiga tugget som det nästan alltid blir.

Simon Bank var förstås också den som på scen gav de allra vassaste analyserna. Jonas Dahlquist var konferencier och gjorde det grymt bra och ställde de som var uppe på scen mot väggen. Lite märkligt att han skulle ha Johan Mjällby vid sin sida. Det hela kändes mest krystat.

Den roligaste kommentaren fällde domaren Martin Hansson.

"Jag känner att jag utvecklats som domare."

Detta efter att elitfrågan tagits upp. Heh, inte jätte trovärdigt att resonera så efter missar i både Frankrike-Irland- och Porto-Arsenal-matchen.

Det här blev en jättelång dag. Från 8 till 20. Och jag kände att något med kroppen inte riktigt var som den skulle...

...och vips hade jag blivit sjuk.

Lätt Feber.