Dag 20 och 21 - Ett svinkallt Skåne

Planet från Sturup tillbaka till Arlanda var försenat en halvtimme. Så det var för ganska exakt tre timmar sedan jag landade där.

Men, vi tar det från början.

Vi landade på Ängelholms flygplats efter en mycket smärtfri resa. Jag och Månsson körde Mobile Intelligence Games på flyget. Alltid gött att börja en dag med lite allmänbildning.

När vi landat fick vi ut vår hyrbil som skulle visa sig vara en ganska stor bil, men jäkligt bra på många sätt. Vi fick en Volvo s80. Värt att notera med denna bil är att den inte har någon synlig handbroms. Det tog oss omkring fem minuter för att förstå hur fan man förankrar bilen. Det visade sig vara en liten knapp till vänster om ratten. Modernt och märkligt.

Vi åkte omgående för att se Helsingborgs träning. Laget höll till ganska nära. Det var ett militärområde, P10, utanför Ängelholm och ett område kallat Valhall Park. Det var också redan här vi fick stifta bekantskap med den bistra skånska kylan. Det blåste och var brutalt kallt, säkert mer än tio minusgrader. Detta medförde vissa komplikationer vad gäller fotandet av miljöbilder och klippbilder. Men mötet med Reine Almqvist, det värmde.

Vi åkte in till Olympia och gjorde spelarintervjuer med Marcus Lantz, Conny Karlsson, Mattias Lindström och Rene Makondele. Det var just Makondele som också ställde upp i "hallsvenskan" och sköt fem frisparkar mot mig. Sjukt roligt, det kan jag lova.

Sen begav vi oss till Landskrona för att få en exklusiv intervju med Henke Larsson. En sak är säker, den mannen har förmodligen sveriges hårdaste handslag. Trevlig och mediatränad är de två huvudsakliga bitarna man tar med sig efter mötet med Henke i Landskronas styrelserum. För övrigt roligt att se Henke i en helt ny miljö. Sitter och snackar skit och dricker kaffe med gubbarna. Gemytligt.

Vi stod och snackade med lokalpatrioterna vid sidlinjen och det var också då denna resans absolut roligaste citat myntades;

Landskronasnubbe: Är ni från Eurosport eller?
Jag och Månsson: Ja
Landskronasnubbe: Jaha..vi undrade det eller om han bara hade snott jackan.
Månsson: Tycker du att han ser kriminell ut?
Landskronasnubbe: Nej, nej det var ju inte såå...

Snacka om att missuppfatta Månssons inbjudan till skämt. Samtidigt som det är intressant vilka slags värderingar vissa människor har.

Månsson är också en mycket duktig imitatör. Det ska ni få se i en liten video vi spelade in på väg till Sturup i vår "Flip" (en flip är en sjukt liten fick-kamera). Med Landskronasnubben i huvudrollen alltså.

Jag och Månsson behövde förstås mat i magen och passade då på att äta under Landskronas träning som pågick mellan 14 och 16. Vi valde att äta i Landskrona för att inte åka för långt ifrån området. Då skulle också utbudet visa sig vara tämligen skralt. Vi rattade tillslut in på det mycket exotiska Karlsunds Spel & Pizzeria. Här inträffade sedan något sjukt. Två ganska onyktra gubbar inleder nån sorts handgemäng och efter tio minuter stormas pizzerian av åtta fullt utrustade poliser. Ingen skugga ska falla över Landskrona. Men. Vafan hände egentligen? Jag förklarade för Månsson att det här, det kändes precis som om vi klivit rakt in i en Janne Josefsson-dokumentär. En samling högst märkliga karaktärer, samhällets utstötta på något sätt.

Sen åkte vi in till Malmö. Jag skulle bo på Vandrarhem där. Där träffade jag Andrei från Ryssland som verkade vara mycket intresserad av Eurosport. Så fort han såg min arbetsjacka inledde han en konversation på knaglig svenska innehållandes stor nyfikenhet. Jag förklarade för Andrei vad vi gjorde och hur det ligger till med huvudkontoret och alla filialer. Han tackade och förklarade att han bott i Sveirge i tio år och att han i detta nu söker jobb som systemutvecklare. Han sa också att han skulle försöka hitta en bostad i Stockholm. Då Stockholm var mycket mer intressant. Han frågade mig lite om staden och avslutade med; "här i Malmö finns fan inga jobb."

Det kändes märkligt på något sätt. Att träffa så fritt främmande människor.

Som om man var tilbakakastad i tågluffen från 2004.

Jag satte mig i tv-rummet kollade på nyheterna. Gick ut köpte en öl och frysmat. Gick sen in och förtärde dessa saker. Där får man en halvtimmes underhållning av fyra killar från Karlstad. Sjukt rolig dialekt och roliga samtalsämnen bjöd de på. De var ute på nån klassisk grabbresa och såg ut att trivas.

Just där och då tänkte jag att. Fan. Man kanske skulle ta och dynga ner sig.

Det var trots allt väldigt länge sedan sist.

Jag somnade dock för den här gången alldeles utmärkt på Budweiser-lättölen jag druckit.

Nästa dag steg vi upp vid klockan sex för att åka till Helsingborg och slutföra vårt påbörjade uppdrag där. Sen körde vi i tur och ordning till Malmö och Trelleborg.

Vi var ju dock oerhört tidigt i Malmö, snudd på för tidiga så jag och Månsson tog oss en tur till skånes mest omtalade hus. Eller i varje fall sättet som det köptes på. 30 miljoner så var det klart! Jag talar förstås om Zlatan och Segers lyxvilla. Vi parkerade bilen utanför och gick ut för att kolla in. Jag kan redan nu utlova lite roliga bilder från just denna visit. En bild som kan rubriceras som "En glad Eurosport-medarbetare" kommer senare publiceras här i bloggen.

På grund av en bocciaturnering för rörelsehindrade hade Malmö FF tvingats ut i kylan för att träna. Detta skulle sedan visa sig vara omöjligt att genomföra varpå Rolle Nilsson avbröt träningen och gick in med laget för lite fysträning. Detta var en ganska otrevlig överraskning i mitt och Månssons planerande, då vi nu inte fick några klippbilder från träningen. Men också att spelarna var snabbt iväg och sen fort in bakom lås och bom och då blev rejält oanträffbara. Men efter många om och men fick vi till slut träffa spelarna. (ja, en äldre herre från TT och en yngre tjej från Trelleborgs Allehanda fick också tålmodigt vänta.)

Vi snackade med Edward Ofere om hans målkalas, Agon Mehmeti om hans likhet med Zlatan, Daniel Andersson om hans nya försvarsroll och nygamle Joseph Elanga om hans kärlek till Malmö. Men visste ni förresten att Elanga har en lägenhet på Hulta i Borås, och att han lite halvt öppnade för spel i Elfsborg, hehe. Vad säger egentligen Andreasson? Det blev mycket bra intervjuer. Men jag och Månsson störde oss lite på den tillknäppta och stängda-bakom-dörrar-mentalitet Malmös pressfolk bjöd på. När väl spelarna klev ut blev allt som förbytt. Trevligt och roligt. Då förstår man verkligen inte varför man ska uppträda med taggarna utåt på det viset. Vi fick våra intervjuer. Slutet gott, allting gott.

Sen åkte vi till Trelleborg och fick ett helt annat sorts mottagande. Vi spelade bowling med Tom Prahl och pratade livet som pappa med Andreas Drugge. Fredrik Jensen förklarade att han skulle spela fulare år 2010 och nye Adelstam avslöjade lite av sin hemliga träning. Vångavallen fan vad gött det var. Kul att besöka Sveriges mest skitsnackade idrottsplats. Synd bara att inte Joakim Sjöhage var anträffbar. Han hade åkt på nån sjukdom och låg hemma.

Sen körde vi till Sturup och jag tog flyget till Arlanda och tillbaka hit. Det hela blev som sagt en halvtimme försenat. Men vad gjorde det egentligen. Arlanda Express till T-Centralen går ju trots allt mycket fort.

Jag lämnade in kamerautrustningen med stativet på Eurosportredaktionen, berättade om mitt och Månssons äventyr och önskade lycka till, till våra tre tappra kommentatorer som ska köra invigningen av OS i Vancouver som går av stapeln kl 03.00 mitt i natten svensk tid. (i skrivande stund mindre än två timmar till sändning) Och nu är jag alltså tillbaka i Sundbyberg.

Sammanfattningsvis en hysteriskt händelserik resa. Men det huvusakliga minnet som kommer att kvarstå är den fruktansvärda kylan.

Man kunde knappt gå ur bilen.

Det var ett svinkallt Skåne.