Men inte för att man varit osedvanligt trött. Nej, utan för att jag var tvungen att följa OS-invigningen i Vancouver live. Detta får också ses som ett slags förarbete till nästa veckas omvända dygnsrytm. Det kan liksom vara bra att låta kroppen vänja sig tänkte jag. Somnade sen klockan 6.
Men vafan var det för invigning egentligen? Om den skulle varit så enormt påkostad som man har fått höra kunde väl ändå tekniken vid det fina avslutingsmomentet ha fungerat. Eller? Är det för mycket begärt? Nu fick ju Wayne Gretzky aldrig tända. Tråkigt. Att sen också det mesta av sången var playback känns plastigt och tråkigt. Nog för att vissa nummer var riktigt vackra, blev det aldrig superspektakulärt vilket naturligtvis var mycket synd. Forsberg så dock ut att mysa när han vandrade in som fanbärare för Sverige. Det bästa under hela invigningen var trots allt i början, när Nikki Yanofsky tog i från tårna med den vackra nationalsången O Canada! Vilken pipa!
Tråkig inledning för ACO och Helena Jonsson i skidskyttet. Kändes bra men det gick ju för långsamt i spåret.
Annars har jag inte varit hemma så mycket ikväll. Jag begav mig istället återigen till Söder för att träffa vänner och för en stund byta ut sporten mot lite melodifestival. Det är alltid en snackis minsann.
Luman (tvn) är igång nu och det rejält. Inte undra på det när det är OS. Tyvärr måste jag ju sälja mig till djävulen (kollar på SVT, då Luman inte har Eurosport.)
Jag tänkte inte bli så långrandig så här på lördagkvällen. Utan jag tänkte istället bjuda på lite sköna bilder från skåneresan.
Varsågod.
Bilderna:
1. Månsson utanför Vångavallen
2. Reine Almqvist, en väldigt go gubbe.
3. Klippbildsfotografering in action.
4. Makondele i "hallsvenskan"
5. Jag själv, tillika en glad Eurosport-medarbetare, utanför Zlatans villa i Malmö.
Mycket Nöje!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar